måndag 22 november 2010

Jourlediga läkare till hembesök


Gamla människor blir inte sällan oroliga nattetid. Det gäller särskilt dom som är multisjuka. Symtom från cirkulationen, från magen och från rörelseapparaten till exempel efter att ha fallit är svåra att bedöma. Den sjuke själv, anhöriga eller personalen på ett "boende" kan då behöva hjälp av en erfaren läkare för bedömning av vad som måste göras. Att åka in till Akuten är ett sämre alternativ.

Många specialister på sjukhus och på vårdcentraler kan tydligen utnyttja den tid som erhålles som jourkompensation till att tjänstgöra till exempel i Norge. Det kan jag sluta mig till via artiklar i media och i samtal med kollegor. Jag tycker det vore rimligt att försöka finna ett system, där dessa läkares kompetens utnyttjas inom landet och för just de gamlas erfarenhetskrävande tillstånd. Som exempel skulle säkert lediga invärtesmedicinare eller allmänkirurger på en "tillgänglighetslista" säkert kunna avstyra många onödiga besök på akutmottagningen bara genom att använda sin kliniska förmåga vid sjuksängen. Både äldre och nyare statistiska rapporter från landets akutmottagningar talar för att en stor andel av de sökande inte hade behövt komma till specialisterna på sjukhuset.

Hur ett system med tillgängliga specialister skulle se ut kan nog arbetas fram av engagerade patientorganisationer, läkare, annan sjukvårdspersonal, fack och arbetsgivare. Som sagt: Det är lättare att transportera en frisk doktor än en multisjuk patient.

söndag 21 november 2010

Skicka efter specialister från andra sjukhus vid behov

måndagen den 18:e oktober 2010
Kirurgi vid levertrauma
Det är synd att dom som funnit uppgifter om det kirurgiska handläggandet av Anna Lindh inte vänt sig sjukhusledningen i första hand och Socialstyrelsen i andra hand. Nu presenteras i stället uppgifterna för allmänheten via TV. Inga detaljer finns för närvarande tillgängliga och alla väsentliga uppgifter saknas. Ändå lockas ett antal personer att uttala sig om vad som borde eller inte borde ha gjorts. Som pensionerad allmänkirurg med speciellt intresse för sjukdomar och skador på levern inser jag att det är omöjligt att avgöra detta med ledning av den tillgängliga informationen. Omfattningen av skador i själva levern och/eller på den bakomliggande portådern eller artären avgör om tamponering med dukar ( "damage control"), kärlavstängning ("Pringlemanöver")och direkt reparation(sutur, patch,shunt) är effektivast.Särskilt svårt är att reparera skadade levervener. Om Socialstyrelsen utreder och publicerar resultatet kan frågorna få svar för just det här fallet.Men det är inte unikt traumatologiskt sett.

Mina egna erfarenheter säger mig att en förstaårs kirurg inte rimligen kan ha hunnit skaffa sig rutiner inom detta område.Att ha "traumateam" i jourtjänst dygnet runt är inte möjligt, vilket just poängterats av Professor Sten Lennkvist. Däremot har jag erfarenhet av att man per telefon kan söka expertis dygnet runt bland andra sjukhus.I landets storstäder finns flera sjukhus med specialister. Jag har till och med varit med om helikoptertransport till ett 20 mil avlägset sjukhus för att där medverka till övergång från tillfällig tamponering till reparation av en skadad lever.Kirurger kan lika lätt transporteras som t.ex journalister och estradörer. Svårast är dåliga patienter.

Flytta doktorn-inte den gamla patienten

oktober 2010
Hembesök av läkare hos äldre patienter.Alternativ till akutmottagningen.
Många vittnar om akutmottagningarnas oförmåga att ta hand om de gamla.Våra media presenterar gång på gång berättelser om gamla människor som fått vänta många timmar och ibland kanske en hel natt på ett sjukhus akutmottagning i väntan på läkarens undersökning. Ofta tar den sedan en mycket liten tid och därpå kan det bli ny väntan innan patienten får transport hem igen. Själv är jag pensionerad läkare sedan många år och får ofta liknande berättelser från min omgivning. Gamla Alma 82 till exempel kom hem i går efter en natt på akuten och med ett besked att söka på sin vårdcentral. Jag tror att det som berättas återspeglar en verklighet, som inte svarar mot det mål för välfärd vi är eniga om i landet.
Det finns bättre fungerande system.

Med mitt långa perspektiv på sjukvården tror jag att jag kan bidra med några erfarenheter som gäller akutsjukvården av gamla människor. Som ung vikarierade jag som både stadsläkare och provinsialläkare. Under min sjukhuskarriär arbetade jag som jourhavande kirurg på akutmottagningar och som äldre organiserade och analyserade jag sjukvårdens beredskap att ta hand om skadade på olycksplatser.

Dåtidens provinsialläkare åkte på sjukbesök i hemmen och till patienter på sjukhem. Det var en skyldighet i anställningen. Min erfarenhet är att det ofta gällde gamla sjuka. Inte sällan var det ålderssvaga patienter med mer eller mindre kroniska tillstånd med försämring, som anhöriga eller distriktssköterska behövde hjälp med i bedömningen. Den unge läkaren hade sina färska kunskaper och den äldre kollegan hade sin erfarenhet, som väldigt ofta räckte för att klara ut den aktuella situationen. Sällan krävdes sjukhusresurser eller specialisters kompetens, åtminstone inte akut. Den gamla människans sjukdomar skilde sig inte så mycket från den hos yngre patienter. Däremot var flera samtidiga åkommor vanligt. Vid hembesöket fick läkaren automatiskt en bild av patientens sociala situation och ibland en värdefull insikt i vilka läkemedel, som hade samlats i nattduksbordet. Det finns länder där detta system fungerar än i dag.

Andra patientgrupper tas omhand optimalt.
Vi har på senare år byggt upp en utomordentligt effektiv- och ganska dyrbar- organisation för avancerad läkarinsats på olycksplatser och vid akuta, livshotande sjukdomssymtom i hem och till exempel på arbetsplatser. Både sjuksköterskor och specialistläkare i ambulanser och helikopter medverkar. Det kallas för Prehospitalt Omhändertagande av olycksfall och akut sjuka. Det fanns inte när jag var ung. Samtidigt har, vad jag förstått, den tidigare hembesöksverksamheten helt bytts ut. Provinsialläkaren, som var skyldig att åka hem till dem som behövde, har nu ersatts med annan sjukvårdspersonal från kommunen. Det är förståeligt om den gamla patientens anhöriga eller vårdpersonalen söker hjälp av kompetenta läkare, när situationen blivit svår att hantera. Dessa läkare finns på vårdcentralen eller på närmsta sjukhus men ingen är beredd att åka hem till den typen av sjukdomsfall.

Kanske väljer man sjukhusets akutmottagning för den är öppen dygnet runt och kanske tror man att det behövs någon specialist för det som dominerar tillståndet just nu. Det kan också vara sjukhusets tekniska resurser man litar på skall lösa situationen. Inför natten kommer ängslan och oro och besvären förstoras. Specialister når man inte tillräckligt snabbt genom tidsbeställning. Akutmottagningen blir därför det logiska valet. Men eftersom den gamla patienten ju gärna har flera medicinska problem som samverkar är sjukhusspecialisten inte den optimala läkaren. Han eller hon är tvungen att prioritera patienter med akuta tillstånd, som kräver läkarens kompetens och sjukhusets utrustning. Under tiden går timme efter timme för den gamla sjuka med alla sina medicinska problem, smärtor, ängslan och oro.

Min kollega Lars Körner angav i Fria Ord i Göteborgsposten den 7 september flera orsaker till att det är svårt att locka sjukhusläkarna till arbetet på akutmottagningen. Bidragande kan också vara att vårdplatsantalet inskränkts till ett minimum. Det för med sig att jourhavande läkare på akutmottagningen stressas av det omöjliga i att försöka lösa de gamla sjukas komplexa sjukdoms- och vårdproblem. På sjukhuset finns inte plats för inläggning med senare problemlösning kommande vardagar. Det är förklarligt om sjukhusens läkare försöker undvika en arbetsplats, där förutsättningarna saknas för att ta hand om vissa patienter som söker hjälp.
Det finns nygamla möjligheter att hjälpa de gamla bättre.Den stora andelen av de sökande vid sjukhusens akutmottagningar som inte behöver deras resurser akut är ett sedan länge väl känt fenomen. Jag var själv med om att dokumentera det för Sahlgrenska Sjukhusets del i en omfattande rapport redan 1971. Vi fann att omkring 75 procent hade symtom som innebar att undersökning med primärvårdens resurser vore mest lämpligt. Aktuella rapporter visar i stort sett oförändrade förhållanden.

Många politiska beslut har fattats och många administrativa förändringar har införts men det verkar som om de akutsökande gamla vi här talar om ändå inte får ett acceptabelt omhändertagande. Jag menar att det är anledning att pröva om de delar av tidigare vårdorganisation som visat sig fungera för dessa patienter också skulle fungera i vårt område i dag. Hembesök av läkare upphörde mest av ekonomiska skäl, för man ansåg att det var billigare för samhället om patienten reste till doktorn än tvärtom. Dagens tekniska förutsättningar, ekonomiska förhållanden och humanistiska ideologi kanske kan tillåta ett återinförande av läkare på hembesök till äldre sjuka. I något landsting lär systemet redan prövas.

I dag går det att organisera prehospitalt omhändertagande av olycksfall, akut sjuka och katastrofoffer. Sjukhusen har speciella jourlinjer för detta. Vissa vårdcentraler har också beredskap under delar av dygnet. På samma sätt måste det vara möjligt att organisera prehospitalt omhändertagande av gamla sjuka i hemmet. Då är det ju allmänläkarens multipla specialistkompetens som behövs.

Låt oss alltså se till att Alma får den vård hon så väl förtjänar!
När sjukvårdshuvudmännen i dag upphandlar primärvård vid vårdcentraler anser jag att det borde vara möjligt att i uppdragshandlingen kräva att vårdgivaren ställer upp med jourhavande läkare och övrig personal samt basal teknisk utrustning för att undersöka och bedöma gamla sjuka i hemmet. Det skulle också gälla äldreboende eller motsvarande. Kraven borde även vara att eventuellt behandla patienten eller remittera till sjukhus samma dag eller senare. Tid och plats måste då vara garanterad. Via mobilt Internet kan betydligt mer komplicerade beställningar göras än vad som krävs för att få fram en tid på en mottagning. Till varje pris borde vi förhindra att Alma blir sittande timme efter timme på en akutmottagning med sitt oprioriterade värkande knä.
Upplagd av DrA kl. 19:20 0 kommentarer Etiketter: akutmottagning, gamla, jourläkare, sjukvård
lördagen den 23:e oktober 2010
Flyttbara doktorer
Det är lättare att flytta på en frisk doktor än att flytta på en sjuk patient-eller hur?
Upplagd av DrA kl. 15:49 0 kommentarer Etiketter: ambulans, helikopter, läkare